Josefin

                                                                                                 MOLLE
                                                                                              VILA I FRID

I söndags kom det tunga beskedet.
Molle finns inte länge. Min älskling har fått somna in.... Och det känns så tomt utan honom.....

Mamma och morfar åkte in till veterinären. Molle har varit så annorlunda de senaste veckorna. Trött, ont om energi och kissat HELA TIDEN!
Så de åkte in på en ren rutin kontroll...
Diagnosen blev prostatacancer och väldigt dåliga höfter... Stackars Mamma och Morfar som fick göra det svåra beslutet. Det är inte lätt att bestämma över en kär familjemedlems öde men vi i familjen har sagt att om Molle någonsin blir sjuk och lider så ska han få somna in... Och det gjorde han...

Morfar satt tillsammans med Molle. Molle låg ner och morfar klappade honom enda tills han fridfullt somnade in.... 


Saknar verkligen Mollisen...
Han var verkligen en väldigt kärleksfull hund som alltid lade sig ner vid mina fötter när jag satte mig ner någonstans eller satte sig mittemot mig och lade upp ena tassen på mitt ben och gav mig massvis med pussar...
Han ställde sig alltid på bakbenen vid grinden när jag kom hem och viftade vildt med svansen.
He he, vi båda två visste att han inte fick ligga i soffan, men ibland så fuskade vi och han låg över mina  knän och kollade på tv...
Han tog så fint hand om sin bästa vän grannhunden Wanda och han älskade bebisar och barnvagnar.. hehe.. sötnos..Min dreggelpelle kunde verkligen charma vemsomhelst....
Jag skulle kunna skriva så mycket mer men jag tror att jag börjar runda av nu...

Vill bara avsluta med att säga:
Molle vi älskar dig!