Resan hem med flygångest, dödsannonser och en flygtur från sätet...
Herreguuuuuuuu!!!!!!!!
Dags för resan hem som började så normalt det bara kan börja... J ringde och helt plötsligt hade jag ingen skjus hem från arlanda, men inget att göra åt saken, Det är bara att "gilla läget" ;)
Stod och väntade på min förbeställda taxi som skulle plocka upp mig 19,55 utanför pappas lya i kiruna.. Jag skulle var duktig så stod ute på parkeringen redan kl 19,45... Klockan blev 19,50...19,55.... 20,00...20,05... och kl 20,15 var taxin äntligen där.. Då hade jag redan hunnit förfrysa eftersom att jag råkat packa ner jackan längst ner i den ena resväskan... Blev varmt å skönt inne i taxin..
Framme vid flyget 30 min innan planet skulle lyfta, så jag checkar in snabbt som tusan,, el det var planen (haha) men det måste vara nått fel på min högra pekfinger som jag skulle göra fingeravtryck med för enligt datan så fanns inte jag... Inte förs hundrafyrtioelvla försök senare... Sen var det bara att sätta fart på benen och springa till gaten..(tur att den bara ligger typ 10 m från incheckningen)
Jag hann bara komma in till gaten för att sedan gå direkt ombord på planet.. Jag hamnade brevid ett par i 50-års åldern. Söta var dom... Fast tanten tyckte jag inte om 20 min senare...
20 min senare:
Jag har aldrig varit flygrädd.. Jag är ju en veteran uppe i luften så varför skulle jag vara det? Men plötsligt när det lilla planet skakar till väldigt mycket och väldigt ofta(vilket har hänt miljoner gånger förr) så känner jag mig livrädd! Jag får en sån obehaglig känsla i kroppen och jag käner att jag blir alldeles varm i huvudet.. Luften i mig tar typ slut. Känns som att någon tar stryptag om min hals...
Oh no,, tänk på nått annat! Sluta larva di Josse din j*vla tönt... Jag är ju inte flygrädd!!!
För att fokusera på annat så sneglar jag mot den söta tanten brevid mig,, jag ser att hon sitter och läser dagens tidning, så jag kikar lite extra för att tjuvläsa lite.. Jätte otrevligt jag vet, men jag hade faktiskt dödsångsest...
Jag spänner ögonen i tidningen och hoppas på att få läsa precis vad som helst! Men vad tror ni tanten sitter och läser?
DÖDSANNONSERNA!!!
Ödet? Var detta slutet?
Efter det sitter jag i 1 timme och bara stirrar in i flygstolen framfrö mig... Jag tar bort min blick från stolen och kikar ut genom fönstret... har vi landat? Ser ut som att vi åker på landningsbannan.. Fan vad skönt jag har överlevt! Jag knäpper upp bältet innan lampan släcks som vanligt (men självklart i smyg så att ingen ser)... Men då...
Stutttttts!
Planet landar och slår i landningsbanan.... Jag stuttsar upp från stolen och flyger in i sätet framför mig... F*n... vi hade inte landat... jag sätter mig snabbt i stolen igen och knäpper bältet..
Tanten brevid tittar påmig..
-"Man ska inte knäppa upp bältet ännu"
Nähä!!! No kidding!!! Trodde hon att jag ville flyga från stolen eller!
Nä usch... nästan så att man överväger att åka det där 22 timmars tåget till å från pappa nästa gång.. ja fast då ska jag undvika att somna med fötterna på nån japansk turist som förra gången.....
Dags för resan hem som började så normalt det bara kan börja... J ringde och helt plötsligt hade jag ingen skjus hem från arlanda, men inget att göra åt saken, Det är bara att "gilla läget" ;)
Stod och väntade på min förbeställda taxi som skulle plocka upp mig 19,55 utanför pappas lya i kiruna.. Jag skulle var duktig så stod ute på parkeringen redan kl 19,45... Klockan blev 19,50...19,55.... 20,00...20,05... och kl 20,15 var taxin äntligen där.. Då hade jag redan hunnit förfrysa eftersom att jag råkat packa ner jackan längst ner i den ena resväskan... Blev varmt å skönt inne i taxin..
Framme vid flyget 30 min innan planet skulle lyfta, så jag checkar in snabbt som tusan,, el det var planen (haha) men det måste vara nått fel på min högra pekfinger som jag skulle göra fingeravtryck med för enligt datan så fanns inte jag... Inte förs hundrafyrtioelvla försök senare... Sen var det bara att sätta fart på benen och springa till gaten..(tur att den bara ligger typ 10 m från incheckningen)
Jag hann bara komma in till gaten för att sedan gå direkt ombord på planet.. Jag hamnade brevid ett par i 50-års åldern. Söta var dom... Fast tanten tyckte jag inte om 20 min senare...
20 min senare:
Jag har aldrig varit flygrädd.. Jag är ju en veteran uppe i luften så varför skulle jag vara det? Men plötsligt när det lilla planet skakar till väldigt mycket och väldigt ofta(vilket har hänt miljoner gånger förr) så känner jag mig livrädd! Jag får en sån obehaglig känsla i kroppen och jag käner att jag blir alldeles varm i huvudet.. Luften i mig tar typ slut. Känns som att någon tar stryptag om min hals...
Oh no,, tänk på nått annat! Sluta larva di Josse din j*vla tönt... Jag är ju inte flygrädd!!!
För att fokusera på annat så sneglar jag mot den söta tanten brevid mig,, jag ser att hon sitter och läser dagens tidning, så jag kikar lite extra för att tjuvläsa lite.. Jätte otrevligt jag vet, men jag hade faktiskt dödsångsest...
Jag spänner ögonen i tidningen och hoppas på att få läsa precis vad som helst! Men vad tror ni tanten sitter och läser?
DÖDSANNONSERNA!!!
Ödet? Var detta slutet?
Efter det sitter jag i 1 timme och bara stirrar in i flygstolen framfrö mig... Jag tar bort min blick från stolen och kikar ut genom fönstret... har vi landat? Ser ut som att vi åker på landningsbannan.. Fan vad skönt jag har överlevt! Jag knäpper upp bältet innan lampan släcks som vanligt (men självklart i smyg så att ingen ser)... Men då...
Stutttttts!
Planet landar och slår i landningsbanan.... Jag stuttsar upp från stolen och flyger in i sätet framför mig... F*n... vi hade inte landat... jag sätter mig snabbt i stolen igen och knäpper bältet..
Tanten brevid tittar påmig..
-"Man ska inte knäppa upp bältet ännu"
Nähä!!! No kidding!!! Trodde hon att jag ville flyga från stolen eller!
Nä usch... nästan så att man överväger att åka det där 22 timmars tåget till å från pappa nästa gång.. ja fast då ska jag undvika att somna med fötterna på nån japansk turist som förra gången.....
Kommentarer
Trackback
