Josefin

I onsdags var det då dags att fara upp tills farsgubben i norr för att hälsa på.

jag undrade vad som skulle hända just denna flygresa, då jag alltid lyckas hamna i alla möjliaga situationer. Sist jag flög hem från pappsen i Kiruna så hamnade jag brevid en viss kändis, fick massage hela vägen hem, sällskap vid väskbandet, bärhjälp med väskor och en datebjudan. Han presenterade sig även för min mamma som stod och väntade på mig men den presentationen vill jag helst glömma;) Mamma är inte van vid kändisar;)

Så, återigen till denna resa.
Var faktiskt i god tid till flyget så gick å tog mig en kaffe. Satt och pratade med syster i min handsfree, damen i bordet brevid trodde att jag pratade med henne hela tiden och herrn vid andra bordet trodde nog att jag satt och pratade med mig själv. Dom måste trott att jag var ett psykfall. Fick känslan av det efter ett antal långa och konstiga blickar från dem.

Sen var det dags att gå till gaten. Pratade med J hela vägen, stannade till framför säkerhetskontrollen. Var tvungen att tänka om man kunde prata i telefonen samtidigt som man gick igenom metalldetektorn (ja eller vad det nu heter?).. eller skulle det börja pipa sådär pinsamt så att alla kollar?
Vet inte om jag tänkte länge med det kändes så då killen vid väskbandet stod och småskratttade lite åt mig när jag tydligen spekulerade lite högt.. ja å sen upptäckte jag att jag börjat bilda en kö bakom mig... så jag la ner J på rullbandet och gick själv vidare genom metallgrejen.. (ja jag la ju såklart inte personen j på bandet utan mobilen) ;)

Kommer dock inte ihåg om jag sa till J att han skulle åka där eller om jag bara la mobilen på bandet, Ingen kvar när färden var slut. Snällt av mig....

På vägen till flyget så fick jag gå ut på banan för att gå ombord på planet eftersom jag satt i den bakre delen. Då möte jag flygkapten på vägen. Han hälsade glatt och artigt. Trevlig kapten tänkte jag.
Ungefär 2 sekunder efter jag hittat mitt säte och satt mig ned så känner jag att någon står och stirrar på mig.
"Hej"
Jag vänder mig om, det var kapten.. men var inte han på väg mot motsatt håll nyss?
"hej" säger jag vänligt... Undrar om det blivigt nått fel med bokningen eller nått.
"Vad heter du?" frågade kapten med mungiporna nästan uppe i ögonen..
"Josefin" säger jag lite försiktigt..
"Jaha, bor du i kiruna eller?"
"Öh, nej, jag ska åka och hälsa på min pappa som bor där"

Han står fortfarande och ler... Sen säger han inget på ett tag.. Å det uppstår en sån där pinsam tystnad..
Jag väntar lite på att han ska säga nått, för jag hajar liksom inte vad som händer..

"öh, jag måste gå nu, men jag önskar dig en jätte trevlig resa Josefin" säger han tillsist och går sin väg..

Jag sitter som ett frågetecken.Öh ragga han eller tänkte jag? Fick man kapten att sväva må tro?;)

Sedan kommer vagnarna med snacks och dryck. Flygvärden frågar om jag vill ha något..Jag tog ne kopp té.. När jag tog upp plånboken för att betala så hindrar han mig..
"Den bjuden kapten på"
3 barnsmorsan brevid mig blir tyst och tittar frågande på mig...

Nästa runda Kommer samme flygvärd fram till mig..
"Kapten undrar om ni önskar något mer? Kanske något att äta eller mer att dricka?
"ja, jag skulle kunna ta ett par chocklad bitar, sånna man fick till te´t"
"självklart, varsegod fröken"

jag tog emot chockladen och gav alla bitar till 3 barnsmorsan brevid mig. Jag äter juh inte chocklad å hennes ungar pratade helatiden om att de glömde sitt godis hemma och jag tänkte att en chockladbit var skulle få lite tyst på dem en stund;)
Hon blev super glad..
"känner ni kapten?" frågade hon
"ha,ha, nej jag har ingen aning om vem han är"

Sen fick jag en stunds tystnad och kunde sitta och läsa min bok ifred...(ja förutom när kapten ville bjuda på mer saker hela tiden men jag tackade nej) Nu ville jag bara läsa min bok.

1 timme och 30 min senare var jag äntligen framme.Skrattade hela vägen ut från planet.. Kände nästan att jag ville springa ut och för att inte träffa på kapten.. ha ha, alltid kul med uppvaktning men det finns ju en gräns;)
Sitter och funderar på om jag sa tack någongång.. hm... det måste jag juh ha gjort? Eller?

Jaja... Vem vet, man kanske får vara med om samma sak på hemresan. När jag flyger kan liksom allting hända=P

Puss å kram på er!